Det är lördag, datumet är den 30 April 2016 & jag står på crosstrainern på gymmet Aktiv Hälsocenter i Finspång... Jag har stått där i 55 minuter, jag har 5 minuter kvar. Kroppen är stark, den orkar 5 minuter till, den skulle klara av 5 timmar till för att det är den van vid. Jag har tränat 3-4 pass om dagen 7 dagar i veckan & gått på en strikt tävlingsdiet med Alströmerpokalen som mål, jobbat i princip dygnet runt, tränat på rasterna & sprungit milen mitt i natten när jag inte kunde sova... Natten till lördagen den 30 April sov jag 5 timmar & det var mer än vad jag har sovit på 2 veckor. 

Jag står kvar på crosstrainern, det är för i helvete bara 5 minuter kvar... Hur svårt kan det va, tänker jag surt... Vet ju själv att jag har klarat av 5-6 timmars träning på en dag & jag kan inte ens stå här i 5 minuter till.. Vad är det som händer.. Jag orkar inte stå kvar min tid som Erik min dåvarande coach hade sagt åt mig att köra.. Det här var ju semester, jag tänkte lägga upp en bild på instagram & skriva så här: "Nu var semestern slut, dags för det hårda arbetet.. & så tänkte jag lägga upp en bild på mig själv när jag poseringstränar..."

Den där bilden blev aldrig tagen, men jag avslutade i alla fall min semester på ett ganska dramatiskt sätt.... Jag gråter, skakar, skriker, trampar, svettas & försöker stå kvar tiden ut.. Jag klarar det inte, det snurrar i mitt huvud, jag hör bekanta röster, jag hör mina fina vänner, dem som jag alltid har kul med, dem som alltid stöttar mig, dem som jag alltid stöttar... Min underbara gymfamilj är samlad runt mig på gymmet lördagen den 30 April 2016.

Jag hör dem, suger åt mig som en svamp av deras fina komplimanger till lilla mig & jag vill ingen hellre än att bara prata med dem, berätta för dem hur mycket dem betyder för mig... Men jag får inte fram ett endaste ord, jag kan inte ens öppna mina ögon & se dem.. Jag får panik, jag bara ligger där & kan inte göra någonting.. Från nåågonstans får jag energi & börjar helt plötsligt vakna till liv, gråter, skriker, skakar... Där & då ville jag inte leva längre.. Jag kände att jag inte hade kontroll över mig själv, över min livssituation... Jag får alltså en riktigt jävla hemsk panik-ångest-attack...

Jag svimmar igen... Men nästa gång jag vaknar så ser jag något grönt & gult, jag ser ambulanspersonal, jag förstår ingenting... Fast dem förklarar för mig att jag har svimmat på gymmet så förstår jag det inte.. Jag tror det är en dröm, inte har väl jag svimmat på gymmet.. Så hårt kan jag väl inte ha pressat mig själv.. Tydligen så är jag ganska duktig på att pressa mig själv.. Är väl godkänt om man svimmar & skriver in sig själv på psyk i 4 dagar.. Jag behöver hjälp, proffesionell hjälp.. Jag behöver något mer än en coach, han räcker inte till. Han kunde inte hjälpa mig framåt i den situationen jag var i då. 

Om jag skulle ha behållt Erik Anklew som min coach så skulle jag vara tvungen att göra exakt som han säger & jag vet själv att jag inte kommer att klara av det så jag sa upp mig som klient & började där & då coacha mig själv, med stöttning & support från vänner, familj & mina underbara skötare på psyk. Jag litar inte på Erik till 100 % för att jag tycker att han borde ha sett att jag skulle ha kollapsat & det gjorde han, men det var för sent.....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag frågade en Licensierad Personlig Tränare mig om mitt välmående... Jag svarade sådär, eftersom jag idag inte lyfte mina maxvikter. Igår skulle jag köra cardio, jag hade bestämt mig för att stå på crosstrainern i 97*2 minuter. Stå på crosstrainern...

Tack vare min mamma & pappa existerar jag. Tack vare mina syskons glädje & energi är jag lycklig & gladare än någonsin just nu. Tack vare min släkt har jag blivit klokare. Tack vare mina vänner har jag det bästa stödet som jag kan få. Jag älskar er! ...

Jag kan inte påverka något som har passerat.. Jag kan inte påverka det som har hänt.. Jag kan inte påverka vad jag har gjort.. Men jag kan påverka vad jag gör här & nu! Jag kan nu ta 10 djupa andetag & bara njuta av stunden här & nu. Det är nu jag ka...

Jag följde inte planen. Jag gjorde INTE som Erik sa åt mig att göra. Han har sagt åt mig flera gånger att bromsa lite men jag fattade inte att han menade allvar förrän han skakade om mig på gymmet & sa att jag kommer gå upp på scenen blöt om jag fort...

Avdelningen kallas PIVA, en speciell Psykiatrisk intensivvårdsavdelning för patienter som har ett väldigt stort behov av vård. Nästan alla intagna på Piva är tvångsomhändertagna, förutom jag. Jag var där frivilligt. Dem andra som var där vårdades enl...